m – mage mâge – mage-zoge mage-zoge – Mainz mæjen – mal-gast mal-gëlt – malz– mal-zan – mandel-blüete mandel-bône – manger mangerîe – maniger-hande maniger-hande – mannes-geziugelîn mannes-guot – man-slahtunge man-slahunge – man-zît man-slahunge stF. man-slecke Adj. man-slecke stF. man-slege swM. man-sleger stM. man-slegic Adj. man-sleht stM. man-slehtic Adj. mans-mâte-wise F. man-stap stM. mân-suht stF. mân-sühtic Adj. mân-tac stM. mantat F. mantbein stN. mantekon Subst. mantel stF. mantel stM. mantelach stN. mantelære stM. mantelære-kneht stM. mantel-bërc stM. mantel-bletzer stM. mantel-hûs stN. mantel-korn stN. mantellîn stN. manteln swV. mantel-ort stM. mantel-roc stM. mantel-snuor stF. mantel-soum stM. manticora mân-töbic Adj. man-tüel stMN. manual stN. manunge stF. man-vël stN. mân-wandelunge stF. man-wart-matte? s? mân-wendic Adj. man-wërc stN. man-wërc-matte Subst. man-wërke swM. man-wërker stM. man-zal stF. man-zaler stM. manzal-korn stN. manzeler stM. manzer-korn stN. man-zît stF. man-zîtic – marc-vade marc-vuoter – mær-haft marien-rôse – markîs marktes-rëht – martelîen martel-pîn – marwen-lit marzel – mateblez mate-meier – maʒalter-blat maʒalter-boum – mechele mecheler – megerunge megetlach – meien-schîn meien-site – Meilanz meil-banc – meinel meinen – meir mei-rëht – meister-lôn meister-lôs – meiʒel-wunde meiʒen – melissen-waʒʒer Melk – memmendic-heit memorialis – menkelen menkel-hûs – menschen-rucke menschen-schîn – mêr meral – Meridien-lant merîdiês – mer-muschel mërn – mer-swërt mer-swîn – mërze-man mërzen – messîn Messîn – metten metten (?) – mëʒlîn mëʒ-lîne – michelen michel-geræte – miet-man miet-nëmer – mîle2 mîlen – min mîn – minne-bürnende minne-büschel – minne-lîche minne-lîcheit – minnen-schar minnen-schilt – minne-sælec-heit minne-sam – minne-trit minne-trût – minniclîche minnic-lîcheit – mirtel-ber mirtel-boum – misse misse-ahten – misse-gihtic misse-gloube – misse-kleit misse-komen – misse-schiht misse-schrîben – misse-varwe misse-vellic – mist-grape mist-gruobe – mite-gân mite gân – mite-hëllende mite-hëller – mite-redec mite-reden – mite teilen miteteil-haftic – mite-würkærinne miteʒ – mittel-lich mittel-lôs – mitten-künne mitten-tac – miuselîn miuse-loch – molken-slûch molken-topf – môraʒ mörche – morgen-këller morgen-kluc – môrlîn môr-liute – mort-gelîche mort-gërnde – mort-slac mort-slange – mûche mûcheime – müeterîn müeter-lich – mûl-affe mül-ahe – mül-korn mûl-korp – multer multer – munder munder – munt-bor muntbor-rëht – münz-kamerære münz-laube – muote muotec – muot-gelust muot-gelüste – muoʒen muoʒ-ganc – murilegus mûrîn – murzelinc murzeln – mûs-lîchen mûs-ôre – mutzen2 mutzen-gras – myrre
| man-slahunge stF. MWV man-slecke Adj. MWV man-slecke stF. (2) MWV man-slege swM. (6) MWV man-sleger stM. (1) MWV man-slegic Adj. MWV man-sleht stM. (4) MWV man-slehtic Adj. (4) MWV mans-mâte-wise F. man-stap stM. (2) MWV mân-suht stF. mân-sühtic Adj. MWV mân-tac stM. (39) MWV mantat F. mantbein stN. MWV mantekon Subst. (1) MWV mantel stF. MWV mantel stM. (217) MWV mantelach stN. MWV mantelære stM. MWV mantelære-kneht stM. mantel-bërc stM. MWV mantel-bletzer stM. MWV mantel-hûs stN. MWV mantel-korn stN. MWV mantellîn stN. (6) MWV manteln swV. MWV mantel-ort stM. MWV mantel-roc stM. MWV mantel-snuor stF. (1) MWV mantel-soum stM. MWV manticora (1) mân-töbic Adj. (1) MWV man-tüel stMN. MWV manual stN. MWV manunge stF. (37) MWV man-vël stN. (1) MWV mân-wandelunge stF. MWV man-wart-matte? s? MWV mân-wendic Adj. (2) MWV man-wërc stN. MWV man-wërc-matte Subst. man-wërke swM. MWV man-wërker stM. MWV man-zal stF. MWV man-zaler stM. MWV manzal-korn stN. MWV manzeler stM. MWV manzer-korn stN. MWV man-zît stF. MWV |